Magsjukan var en brusten blindtarm

Visst kan det vara dramatiska förändringar under en dag. Det har vi fått erfara när vår lilla glada Olivia vaknade upp med magont en fredagsmorgon. Hon kom till mig i köket innan frukost och var illamående. Mot toan och uppkastning, precis som det som brukar vara vid magsjuka. Hon hulkade ytterligare 6-7 timmar och sen klingade allt av. Hon tog en dusch, var hungrig, käkade lite kokt potatis och fiskpinnar. Och verkade vara tillbaka i matchen!

Så jag åkte iväg och "jobbade" på kvällen. Jag skulle representera Capture Wine från Sonoma, ihop med ägarinnan och väninnan Tara Sharp, på ett megaevent som heter 49ers Academy "Gala under the Stars"! Sagt och gjort begav jag mig iklädd cocktailklänning, till ett megahus i Atherton där förmodligen de rikaste i Californien bor. 

Huvudbyggnad - här bor familjen.

Gästhus - för besökare!

Kvällen var för en god sak, dvs insamling till en skola och barn i East Palo Alto. Gräddan av Silicon Valley var på plats. Också lilla jag :-) Vin hälldes och jag svarade på frågor om hur många % Cabernet Sauvignon och Merlot vinet bestod av... Hmmm inga lätta frågor! Huset som event hölls i ägs av en herre vid namn; Joe Lacob, och han är rik som ett troll. Bla köpte han ett av USA´s största basketlag förra året "The Golden State Warriors of the National Basketball Association" Lite häftigt! Uppläget för kvällen var fokus på aktioner och pengar skulle samlas in till välgörenhet. "Silent actions" i början och öppna aktioner vid middagen. En herre vid mitt bord köpte 15 cookies för 3.000 dollar.... Det måste ha varit den dyraste kakan jag ätit i hela mitt liv :-) 

Yummy - dyra kakor!

När mitt uppdrag var över var det skönt att åka hem till egna lilla stugan. Men lill-tjejen mådde inte alls bra! Magont igen. Vi trodde hon börjat käka för tidigt. Hela natten blev ett långt race mellan toan och sängen - magsmärtor och kräkningar. På morgonen tilltog smärtan och vid 11-snåret skrek hon rakt ut och vi begav oss till lokala vårdcentralen som heter Palo Alto Medical Foundation. Vi kom in direkt. Efter 2 minuters klämmande skickade läkaren oss vidare till Stanford Hospitals Emergency och vi gled före in på ambulansintaget. Nu gick det fort - hon fick morfin inom 10 min och prover togs direkt och dropp monterades på plats i armen.

Här ligger Olivia på akuten just iklädd operationskläder

Äntligen avtog smärtan något. En förmodad blindtarmsinfammation. Oj, 1000 frågor dyker upp i huvudet. Hjälp, behöver hon opereras? Först till ultraljud för att se om något gick att se via kamera på magen. Under 20 min togs bilder på utsidan för att se hur insidan mådde! Tillbaka till akuten och läkarna som var på plats där. En överlägning med chefsläkare gjordes och vi fick besked att operation måste göras omgående.

Olivia på ultraljud. Rummet var helt mörkt.

Vi sögs in i läkartermer på engelska; emergency surgery, rupturen appendix, appendicitis, abdomen osv.... Och läget var helt klart lite förvirrat i mitt huvud. Och vad gör Philip? Han ville inte hänga med till akuten så han var ensam hemma. Räddande ängeln och vännen Ylva, fixade så klart att han blev bäst omhändertagen :-)

Olivia förbereds inför narkos

Ok, fokus. Ska hon skäras i eller hur genomförs operationen? Genom titthål. Man blåser upp hela buken med luft och via 3 hål går man in och knipsar av bihanget. Ännu var det osäkert om den brustit eller inte, det gick ej att så på bilderna. Kl 17.00 rullades hon från akuten till narkosrum. Här mötte vi en mamma från skolan och det visade sig att hon var överläkare inom narkos och skulle vara med under hela ingreppet. Det kändes suveränt att ha ett bekant ansikte som "tog hand" om vår lilla tjej. Hon fick lugnande medel och gled in i halvsömn. Kl 17.20 rullades Olivia iväg och nog trodde jag att vi skulle få vara ett grann-rum och vara beredda när hon skulle vakna upp. Men istället tog en sköterska oss och gick till ett vanligt väntrum. Här satt vi i 60 min och bara väntade...

Kl 18.30 kom överläkaren och snabbt informerade att allt går bra. Blindtarmen hade definitivt varit brusten och operationen beskrevs som : -inte det värsta jag sett, men.... 

Brorsan är så klart orolig.

Narkos och uppvaknandet gick jättebra. Hon var såklart dizzy, men vi fick bra kontakt och hon smilade. Sen fick vi lämnade operationsavdelning och rullades över till en annan del av sjukhuset, som heter Lucile Packard Children's Hospital. 

Vi fick ett eget rum och både Olivia och jag var trötta så vi somnade riktigt gott, hon i säng och jag på en stenhård bäddsoffa precis brevid.

Dagarna efter, främst söndag och måndag, gick i ett töcken av dimma och smärta. Hon var halvsovande hela tiden. Tog sig knappt ur sängen och det var smärtsamt att bara resa sig upp. Att gå på toa var en rejäl pärs. Men kroppen vaknade så sakta till liv och hon började dricka bra. På tisdagen tvingade jag Olivia över i en rullstol så vi kunde komma ut ur rummet och hon nästan grät av smärta. Men det var då, när vi kom ut på avdelningen och ut i friska luften, som hon faktiskt blev närvarande. Intresset för andra barn, sjukdomsförloppen, kids zone och allt kom på bara någon timme. Härligt.

Medicin matades kontinuerligt in via IV och hon har starka bra vener för det gick toppenfint. Läkarna hade stenkol,l då de var orolig för infektion i buken. Jag kände mig 100 % säker hela tiden, vi blev extremt proffsigt bemötta. Mycket papper fick vi skriva på och godkänna allt som gjordes. Jag hoppas våra försäkringar är bra tecknade av Cisco :-)

Som sagt, vi har nog varit på världens bästa sjukhus och är nu så glada över att vara hemma. Här följer lite glada foton från Olivias sjukhusvistelse & tillfrisknande. 

Favoritplatsen! Ambulansintaget. Här satt vi många timmar och tittade och pratade!

Sista antibiotikan sprutas in i armen och en glass att fira med!

Dags att ta bort nålen i armen!

Nallen som kom med bud från pappas jobbarkompisar och var presenten som fick henne att piggna till.

Avslutningsvisa fick Olivia leka nurse och sätta dropp på favorit-sjuksköterskan Colin.

Colin ville behålla Olivia på sjukhuset!

Största spänningsmoment på hela dagen! Att lyfta på mat-locket!

Medicin

Om titthålsoperationer:

Laparoscopy (from Greek lapara, "flank or loin", and skopein, "to see, view or examine") is an operation performed in the abdomen or pelvis through small incisions (usually 0.5–1.5 cm) with the aid of a camera. It can either be used to inspect and diagnose a condition or to perform surgery.